honeysduffy

Kanske alla mindfulness övningar ger något resultat efter allt. Jag var och red idag efter jobbet och det var den bästa ridtur någonsin igen! Utanför bet kylan i kinderna, allt var totalt vitt och strålande och himlen var totalt lila/rosa/orange och på andra sidan lyste fullmånen upp samtidigt som solen gick ner och plötsligt inuti min hjärna var det som att starka skjutdörrar bara tvingade alla tankar och känslor åt sidan och istället öppnades ett enda tomrum med plats för vad som hände i nuet och under mig kände jag en stark och stor häst som travade fram med snö yrandes ifrån hovarna och en hund som racade brevid i full fart med det största glada leende en hund kan ha och så kom från ingenstans den där känslan av fan vad underbart det kan va att leva och andas och finnas, att bara vaa, att bara kunna ta åt sig till 100% av det fina som händer runt omkring en och idag kunde jag det!! Jag återgår alltid till just Cyril för då jag började rida honom regelbundet för ett år och två månader sen blev han min fasta punkt jag tvingade mig till trots jag just fått hela hjärtat sönderslitet och var i total livskris, förlorat den som hållt mig på fötter och med Cyril behövdes jag inte hållas på fötter för han bar mig fram genom skog och berg medans jag satt ovanpå och grät och var i en helt annan värld av tankar och ledsna känslor men djur kräver ingenting, det räcker med att man bara finns där och jag tror dom har en helande kraft på en. Det har blivit vinter, vår, sommar, höst, samma häst, samma ridturer men jag som förändrats bit för bit och byggt upp mig själv igen utan den där man älskade av hela sitt hjärta och idag var första dagen jag bara lyckades så här bra! När man lär sig leva i nuet 100% då kan man klara av vad för motgångar som helst i sitt liv för oavsett vad som händer så finns alltid små saker i ens liv kvar att må bra av, som för mig att rida i olika årstider och se min glada hund springa brevid..

När vi var färdiga åkte jag och Cilla och jagade solnedgången ända ut till Småholma där solen till sist sjönk ner i vattnet, det var såå kallt så Cilla fick låna karbusen.

Att jag körde i all ro upp till stallet och baaam rakt in i en snödriva och insåg det inte var plogat, kom på något otroligt sätt loss, när jag skulle sätta mig upp på cyril och föll rakt ner på andra sidan för att mina byxor var så hala, landade på armen och höll på bryta den, att precis allt var hårt som sten och fruset, spånen, vattnet, höet.. det va bara småsaker som inte rörde mig i ryggen :)

Skulle vilja avrunda de här på ngt snyggt sätt men vet inte hur.. Att tomheten finns kvar och den får finnas där bara, de funkar ändå. Det enda jag saknar är väl den där fina kärleken jag hade till någon men den kunde jag ju inte forstätta ge och skulle inte till någon förens jag gått igenom allt det här och hittat ut genom hjärtesorgens kolsvarta hopplösa mörker. Jag ska nog skriva en bok en dag.. Har mycket att berätta (;







Den här bilden tog jag i Älmsta :) Var ju i Norrtälje över helgen föra att dricka rödvin, se på arkiv x och tvinga iväg min vän på café. Norrtälje hade inte förändrats så mycket, kände mig obekväm isjälva staden.. bli blivit så Ålandskär nu, bara Åland eller Barcelona som duger, möjligtvis någon strand i asien också.