honeysduffy

Jag förstår inte riktigt de som säger till mig "välkommen tillbaka till verkligheten" Det sårar mig lite för vad är det som inte gör att det här livet jag har nu är verklighet? Jag har lärt mig grunderna i ett nytt språk och kan tala och göra mig förstådd i det och avancerar varje dag och jag har ett syfe med att lära mig Spanska. 1 För att jag vill forstätta bo i Barcelona, 2 för att jag vill jobba här. 3 för att det är inget fel med att lära sig världens tredje största språk och det är alltid eftertraktat med personer som kan tala många språk oavsett yrke. Jag kommer ha det som en bra merit även på hemma plan och mitt mål är att nu jobba så jag kan åka tillbaks och plugga spanska. För det är det jag gör, jag studerar..

Sen gör jag det inte på Åland där det inte ens finns ett vanligt fik öppet efter sex på kvällen och har en krog värd att nämnas som väl är mer eller mindre dött på vintern . Nej jag gör det i Barcelona som är en storstad som är fyllt av liv dygnet runt och jag är i Spanien med en annan kultur innehållande sena middagar och en helt normal grej att dricka ett glas vin till lunch. När jag har lektioner på kvällen varför inte också njuta av partylivet? Jag är ung? Jag har inga barn, ingen pojkvän är fri att passa på att göra vad fan jag vill.

Säg inte jag kommer tillbaks till verkligheten för jag är mitt i den just nu.